Nu är det bara att försöka se framåt och leva IDAG ....
Begravningen va så fruktansvärt fin jätte mkt folk och mkt fina blommor och väldigt många kondolianser...Försökte hela tiden gå och se bilden framför mig hur det skulle se ut i kyrkan med kistan där framme som pappa skulle ligga i så det inte skulle bli som en chock när man kom in där, mamma åkte med mig å Martin till kyrkan och redan på vägen dit så bröt jag ihop, vi lyssnade på ena låten som vi skulle spela för pappa i kyrkan PAPPAS ÄLSKLINGSLÅT.. jag å min syster var först in i kyrkan, jag hade en stor klump i halsen och fick ta en djupt andetag innan jag öppnade dörren in, det första man såg var den fruktansvärd fina vita kistan som pappa låg i, tårarna började rinna allt va så fruktansvärt fint, helt ofattbart att min pappa ligger där, längst fram i mitten stog vårat stora blommhjärta lutandes mot kistan som var från oss barnen, vi ville ha en stund för oss själva i kyrkan innan alla andra skulle komma men strax därpå så började det drösa in folk, det blev mkt folk kanske ca 70 - 80 pers, dikten jag skrev blev jätte bra, har aldrig varit på en sån fin begravning förut, några höll tal vid avskedet vid kistan....
När det var slut så fick vi ställa upp oss på rad och där fick vi många goa kramar och värmande ord av alla som visa sitt deltagande, fick mycket beröm för dikten jag skrev det va roligt....
Synd bara att inte pappa kunde få veta hur omtyckt han igentligen var, att det va så många som deltog.....
Satt och tänkte för mig själv häromdan och kom på en dröm som pappa hade haft som han berättade för mig som jag skulle lova att inte berätta för nån, väldigt läskigt måste jag säga, detta måste han ha känt på sig.
Efteråt så åkte vi hem till mamma och pappas bror med familj kom oxå dit, kändes gott att få träffa dom <3
Det här är nånting alla kommer att få vara med om så ta vara på varje dag, lev dagen som det vore den sista för man vet ALDRIG vad man har framför sig, den kan bli väldigt snabba vändningar, livet har snabba vändningar och kanske aldrig mer blir sig likt igen....

Jag har då lärt mig en sak, att ALDRIG mer ta någonting för givet